Många gravar har vittrat sönder och blivit instabila. Nu genomförs ett omfattande arbete för att gravarna ska vara säkra.

Många gravar har vittrat sönder och blivit instabila. Nu genomförs ett omfattande arbete för att gravarna ska vara säkra. Foto: André Kvist

Hundratals kulturgravar ska återställas – tungt arbete

"Vi stressar inte, ett misstag kan leda till flera dagars merarbete"

SKÅNE TRANÅS.

De närmaste månaderna ska 160 gravstenar i Brösarps pastorat som är av särskilt kulturvärde förankras ordentligt på kyrkogårdarna. Många gamla gravar på kyrkogårdar har med åren lossnat och även om olyckor är sällsynta så kan blotta tyngderna vara en livsfara om en person kommer emellan.

Av
André Kvist

På kyrkogården i Skåne Tranås finns många vackra och storstilade gamla gravar. På en del har tidens tand gått hårt åt och texten är numera oläslig. På drygt 40 stycken finns det band och trästolpar som håller anordningen på plats. Dessa är så kallade kulturgravar som ska bevaras för framtiden men som har börjat lossna.

På plats arbetar Tom Wallin och hans kollega Stig Johansson denna kyliga novembermorgon. Wallin har över 40 års erfarenhet som stenhuggare och när vi går en promenad på den äldre delen av kyrkogården visar han hur rörliga många av gravarna är.

– Dessa ska vi ta till våren, du ser den stora klumpen där står inte rätt och den här övre delen är helt lös. Det är inte så säkert, säger han och knuffar lite på en av gravarna så den vikar fram och tillbaka.

Den nyare graven säkrades i fjol, den större håller på att rasa utåt, berättar Tom Wallin.

Den nyare graven säkrades i fjol, den större håller på att rasa utåt, berättar Tom Wallin. Foto: André Kvist

Många äldre gravar har blivit mer och mer instabila. I slutet av 1970-talet och början av 1980-talet genomförde man ett gediget arbete att säkra gravarna. Men det har nu gått flera årtionden sedan dess och de åtgärder som gjordes då håller inte längre. I oktober 2011 fick en 8-årig flicka en gravsten över sig på Bollebygds kyrkogård och ådrog sig så svåra skador att hon sedan avled.

– Dels handlar det om att bevara dessa kulturgravar men sedan är det en säkerhet att gravarna står där de ska, säger Tom Wallin.

Framför oss är en grav som är närmare hundra år gammal och väger ett halvt ton. Med en sinnrik anordningen lyfts gravsten och sockeln bort för att man sedan ska lägga ner grovbetong och se till att ståltapparna som sticker ut är rena och fasta. I Brösarps pastorat ska Tom och Stig arbeta med 160 gravar på fyra kyrkogårdar fram till sommaren nästa år, en bra dag kan man få 3-4 stycken på plats.

– Det här är ömtåliga grejer, man ska behandla dem som kristallglas. Vi stressar inte utan det får ta sin tid, ett misstag kan leda till flera dagars merarbete, säger Tom.

Stenhuggarhantverket är utdöende, menar Wallin, det är få som vill ta över och lära sig konsten.

Stenhuggarhantverket är utdöende, menar Wallin, det är få som vill ta över och lära sig konsten. Foto: André Kvist

Skulle man titta på hela Österlen finns säkert tusen gravar som behöver åtgärdas, menar Wallin medan sockeln kommer på plats och man börjar hissa upp gravstenen. De båda stenhuggarna har passerat pensionsåldern och trots det tunga arbetet, stenarna kan väga uppemot två ton, så finns det en stolthet över att utöva detta gamla hantverk.

– Det är omväxlande och man får komma ut och jobba lite. Man får alltid fundera hur man ska göra varje gång, allt är möjligt bara det får ta lite tid, säger Stig Johansson som arbetat som stenhuggare i ett årtionde.

Den gamla skräddarmästarens gravsten kommer på plats och vattenpassen åker fram för att vara säkra på att den står rätt.

En ännu äldre grav från 1800-talet fick tillfälligt flyttas ur vägen för att komma åt en större, även denna säkras nu.

En ännu äldre grav från 1800-talet fick tillfälligt flyttas ur vägen för att komma åt en större, även denna säkras nu. Foto: André Kvist

Det var 1977 som det blev lag om att ha ståltappar som fäste grav med sockeln. Men då kände man på gravarna och åtgärdade mest de som var illa. De flesta dåliga fick fästtejp som åtgärd. Efter olyckan med flickan har ståltappar ner i marken blivit mer aktuella.

– Vaktmästare har en helt annan syn på saken idag, man säger oftast ifrån och lyfter att det bör åtgärdas, säger Tom Wallin och påpekar att det fortfarande finns mycket arbete att göra.

Stenhuggarna Tom Wallin och Stig Johansson i arbete.

Stenhuggarna Tom Wallin och Stig Johansson i arbete. Foto: André Kvist

Samtidigt är hantverket och yrket på utdöende. Det är få som vill lära sig och de som kan blir allt äldre. Visst har maskiner och datorer underlättat mycket av arbetet men hantverket i sig är detsamma som det varit i många år.

– Det är ingen som vill ta över, det är skitigt och tungt. Jag har haft några praktikanter men intresset är inte stort, säger Tom Wallin och skakar på huvudet.

Dagens första grav är säkrad och duon vänder sig mot nästa arbete. De gula klistermärkena talar om vilka som ingår i arbetet som Svenska kyrkan med bidrag från Länsstyrelsen Skåne har givit dem i uppdrag.

Flera hundra gravar behöver säkras, bara på denna kyrkogård är det runt 40 stycken.

Flera hundra gravar behöver säkras, bara på denna kyrkogård är det runt 40 stycken. Foto: André Kvist

Gravstenarna kan väga uppemot två ton och med en vinsch hissas denna på plats igen.

Gravstenarna kan väga uppemot två ton och med en vinsch hissas denna på plats igen. Foto: André Kvist

Kulturgrav på Skåne Traås kyrkogård.

Kulturgrav på Skåne Traås kyrkogård. Foto: André Kvist

Publicerad 26 November 2019 08:45