De inlagda gömde sig under filtar, skrek ut i förtvivlan eller var omöjliga att väcka. Några visade glädjande upp sina nya kläder för delegationen.

De inlagda gömde sig under filtar, skrek ut i förtvivlan eller var omöjliga att väcka. Några visade glädjande upp sina nya kläder för delegationen. Foto: Mikael Sundberg.

Svenska delegationen inifrån institutionen: "Som Vipeholm på 40-talet"

Dokumenterar vidriga förhållanden

YSTAD/NORDMAKEDONIEN.

När tolken Vega Ranstam från Ystad besökte en institution för personer med funktionsnedsättning i Nordmakedonien fick hon erfara grov misär. Personer låses in och hålls sängliggande i decennier. Tillsammans med EU-parlamentarikern David Lega (KD) och fotografen Mikael Sundberg dokumenterade de förhållanden som bryter mot mänskliga rättigheter. "Det var som Vipeholmsexperimenten" säger Vega Ranstam.

Av
André Kvist

I våras uppmärksammade Loza Foundation fruktansvärda förhållanden på en institution för personer med olika grader av funktionsnedsättning i Nordmakedonien. Nyligen var Europaparlamentarikern och före detta elitparaidrottaren David Lega (KD) på plats tillsammans med den döva fotografen Mikael Sundberg på plats för att dokumentera situationen. Till sin hjälp följde Ystadbon Vega Ranstam med som tolk.

– David sitter i rullstol och har inga muskler i armarna, han ville uppmärksamma det här och sade att det kunde lika gärna varit hans själv som låg där. Speciellt viktigt att uppmärksamma blir det då Nordmakedonien vill vara med i EU, berättar Vega Ranstam.

Vissa skrek väldigt mycket, andra gick inte att väcka. Vi fick känslan av att de var neddrogade.

Vega Ranstam tillsammans med europaparlamentarikern David Lega (KD) under besöket på institutionen.

Vega Ranstam tillsammans med europaparlamentarikern David Lega (KD) under besöket på institutionen. Foto: Mikael Sundberg.

Det fanns flera olika avdelningar på institutionen. En grupp hade i våras varit inlåsta i källaren men för besöket hade man tagit upp dem därifrån. Vega Ranstam berättar att det hade skett förändringar sedan i våras, människorna hade fått nya kläder och man hade städat toaletterna. Men situationen var ändå ren misär.

– Vi fick inte se det värsta men vi blev alla illa berörda över hur personerna hade det. Människor fick inte sitta eller komma upp ur sängen, bara ligga ner, hela dagarna, i flera år. Det var fuktigt och smutsigt, kackerlackor sprang på golven. Vissa skrek väldigt mycket, andra gick inte att väcka. Vi fick känslan av att de var neddrogade.

Det mest gripande som Vega Ranstam upplevde var 40-åriga Vlatkos berättelse. Han föddes med en osteopatisk sjukdom som gjorde skelettet mjukt och institutionaliserades redan som 4-åring. Hans liv är begränsat till en smutsig spjälsäng som han aldrig kommer upp från. Bara någon vecka tidigare var han förpassad till källaren.

– Han hade totalt gett upp om livet. Hans blick var totalt uppgiven, det här är en man som blivit förnedrad och försummad så länge han levt.

– För Vlatko och de andra som ligger där är livet redan förstört. Det är bara förvaring i väntan på döden i totalt vidriga förhållanden. Det viktigaste nu är att det blir förändring i hela systemet.

Vlatko har i 35 år legat i en spjälsäng. Vega Ranstam tror aldrig att han har varit utomhus eller fått besök.

Vlatko har i 35 år legat i en spjälsäng. Vega Ranstam tror aldrig att han har varit utomhus eller fått besök. Foto: Mikael Sundberg.

I oktober ska Nordmakedonien, som ansökte om EU-medlemskap redan 2004, diskuteras på nytt inom EU. Man ska då ta ställning till om man ska inleda medlemskapsförhandlingar. Dokumentationen som Mikael Sundberg gjort och intrycken som David Lega fått kommer då tas upp.

För Vega Ranstam har hemkomsten varit speciell. Det hon sett och upplevt har etsat sig fast i minnet och hon frågar sig själv varför hon har haft turen att föddas i Sverige med alla fördelar det innebär.

– Det var som Vipeholmsexperimenten i gamla Sverige, så kändes det som, säger hon och fortsätter.

– Vardagen för personer med funktionsnedsättningar i Nordmakedonien är fruktansvärd. Vid sidan av mitt jobb som tolk brinner jag för att försöka förbättra människors situation, oavsett var dom bor. Jag reflekterar över hur bra jag har det. Alla personer där behöver få det bättre, man måste se till helheten. Ett liv ska vara värt något.

Sedan besöket i våras har det skett förängringar till det bättre men förhållandena och stanken är obeskrevlig, berättar Vega Ranstam.

Sedan besöket i våras har det skett förängringar till det bättre men förhållandena och stanken är obeskrevlig, berättar Vega Ranstam. Foto: Mikael Sundberg.

Publicerad 14 October 2019 10:00