Zebastian Aesir har varit hemlös och missbrukare under lång tid. Nu har han fått ordning på sitt liv och vill göra rätt för sig.

Zebastian Aesir har varit hemlös och missbrukare under lång tid. Nu har han fått ordning på sitt liv och vill göra rätt för sig. Foto: André Kvist

Tog sig bort från gatans dunkel: "Jag ville vara en rebell"

Vill hjälpa hemlösa och vara en förebild

BRÖSARP.

I halva sitt liv har Zebastian Aesir missbrukat droger. Han har åkt in och ut från ungdomshem och fängelse, sett vänner dö i överdoser och levt på Lunds gator. Nu har han varit ren i två år och försöker göra rätt för sig och hjälpa andra.

Av
André Kvist

Zebastian Aesir och hans nära vän satt en kväll hemma i en lägenhet. Framför dem fanns olika substanser som bensodiazepiner och nätdroger. De båda pratade, skrattade och planerade högtidligt för en strålande framtid.

På morgonen vaknar Zebastian invid en stel och kall kropp. Hans vän har under natten dött sittandes i soffan och trots hjärt- och lungräddningen som Zebastian utförde fanns det inte en chans att få liv i vännen. Räddningspersonalen skakade på huvudet och tog hand om kroppen.

– Det satte sina spår. Det är inte första gången jag upplever att en vän i min närhet dör men vi var väldigt nära. Det har satt sina spår... det är drogerna, berättar Zebastian när vi träffar honom i hans hem i Brösarp.

I halva sitt liv har droger och missbruk varit en del av hans vardag. Redan som 14-åring testade han första gången, kort därefter blev det en daglig rutin att röka cannabis och åren som följde blev som en mörk spiral neråt mot samhällets botten.

Det som verkligen gjorde avtryck tidigt var upplevelserna från ungdomshem och behandlingen där. Han och en vän försökte fly och rev sig blodiga på stängsel och taggtråd. När de hittades 45 minuter senare var kläderna söndriga och blodiga, Zebastian var 16 år gammal.

– Vi kastades in blödande i isoleringen och fick höra att vi fick skylla oss själva.

Hur ser du på systemet som finns och som du upplevt?

– Hade jag fått hjälp, verklig behandling och terapi, så hade jag varit någon annan idag. Man kan inte isolera unga personer hur som helst, det jag varit med om har övervägande varit katastrof. Det är inte snack om behandling, jag väljer hellre fängelse ett år än ungdomshem i en månad.

I hela sitt liv har han känt en dragning mot droger och kriminalitet. Zebastian berättar om sin biologiska far som var och är missbrukare och lämnade familjen tidigt. Han nämner gangsterkaraktärer från filmernas värld som han såg upp till.

– Jag ville vara en sådan rebell och har alltid saknat konsekvenstänk, speciellt som tonåring. Redan under gymnasiet blev det grövre brott, oftare också och jag låstes in.

På Youtube har Zebastian nått ut min sin berättelse och gensvaret från personer i liknande sits har varit stort. Han gläder sig åt att kunna hjälpa andra.

På Youtube har Zebastian nått ut min sin berättelse och gensvaret från personer i liknande sits har varit stort. Han gläder sig åt att kunna hjälpa andra. Foto: André Kvist

Heroinet blev livsnerven som gjorde Zebastians liv värt att leva, det var vad som fick honom genom dagarna. Slutligen började han leva som hemlös på Malmös och Lunds gator.

– Varje dag var som en cirkel. Varje kväll missbrukade jag och en vän heroin. Vi planerade vad vi skulle sno nästa dag, vi hade listor. Sedan snodde vi grejer och tog heroin och började om igen.

Från Österlens landsbygd till storstäderna i väst började han så småningom beblanda sig med gängkriminella. Ett samröre som slutade i fängelse.

– Det finns saker jag gjort mot människor som jag önskar jag kunde ta tillbaka. Jag har kidnappat, skadat och sårat folk som inte förtjänat det. Jag har gjort det mesta man inte bör göra, berättar Zebastian.

Under många år försökte Zebastian bryta sig loss. Han blev ren och fick barn men det slutade i återfall. För två år sedan fann han sig i en desperat situation och isolerade sig i väntan på ett tillstånd av delirium. Ett par dagar in i tillståndet gick han till ett gym. Där fann han kämpaglöden att bli fri från sitt beroende och slutligen släppa taget.

Bostaden är fylld med kassar och kläder som ska gå till hemlösa.

Bostaden är fylld med kassar och kläder som ska gå till hemlösa. Foto: André Kvist

Idag frågar vi Zebastian hur han mår och han svarar att han aldrig mått bättre. Han har börjat läsa upp gymnasiebetygen och tränar aktivt. På Youtube har han skapat en kanal där han berättar om sitt liv och sin kamp mot missbruk. Vid sidan har han startat en kampanj för att hjälpa hemlösa.

– Gensvaret har varit helt enormt. Jag får mycket samtal och att folk uppskattar det jag gör känns helt sjukt. Kan det hjälpa människor så är jag gärna en förebild och jag vill vara en bra människa, säger han.

Nyligen fyllde Zebastian 30 år, han är far till två döttrar men relationen är komplicerad. Detsamma gäller föräldrarna som han nämner i förbigående. Efter dessa år försöker han ge tillbaka till samhället och olyckligt lottade.

Han möter fortfarande mycket fördomar, främst på grund av hur han ser ut. Reaktionerna blir avvaktande och många blir inledningsvis rädda för honom.

Utanför dörren kommer nya bidrag till det ideella arbetet nästan dagligen.

Utanför dörren kommer nya bidrag till det ideella arbetet nästan dagligen. Foto: André Kvist

Det är tunga saker som han berättar, men skrattet och leendet är hela tiden nära till hands. "Man måste kunna skratta", säger han och visar kläder som ska delas ut till hemlösa, första gången på Luciadagen och sedan fortsätter det ideella arbetet in i det nya året.

– Man behandlas värre än hundar, jag har blivit sparkad och väckt när jag sökt skydd i ett trapphus. Som hemlös uppskattar man att bli sedd, bara att fråga hur en mår gör väldigt mycket, berättar Zebastian Aesir.

Publicerad 17 December 2019 06:00