Basti Rasmussen om livet som pensionär

"Jag är en livsnjutare"

HANDBOLL. Efter ett helt liv i handbollshallar är det meningen att Basti Rasmussen nu ska ta sig an livet som pensionär.
– Det har varit en märklig omställning rent psykiskt efter 40 års elithandboll och att hela tiden vara på väg någonstans. Men det är samtidigt en frihet att inte vara uppbokad hela tiden – och att för en gångs skull få träffa frugan som man varit gift med i 40 år.
Efter att ha slutat spela handboll på aktiv nivå, bland annat som landslagsman och SM-guldmedaljör i Ystads IF, så blev Basti Rasmussen tränare 1990. Efter 26 år i den rollen lade den skånske handbollslegenden handbollssysslorna helt åt sidan efter säsongen 15/16. Pensionärslivet tog vid.
– Jag kände under det sista året i LUGI att jag inte hade det rätta drivet. Det kändes att jag kommit upp i ”gubbaåldern” och en del påpekade det ganska ofta, skämtsamt såklart. Under säsongen frågade jag mig själv om det var värt att köra fram och tillbaka till Lund hela tiden. Tomas Axnér var ju huvudtränare och hade en mycket tuffare attityd än mig och i ledarstaben fanns dessutom Joacim Ernstsson som också har en otrolig kompetens.
Men jag vet 30-åringar som är mer gubbe än dig!
– Är det så? Haha. Ja, men du vet. Jag håller mig ung i sinnet.
Genom alla aktiva år har Basti dessutom arbetat som brandman i Ystad.
– Redan för fyra år sedan gick jag som 58-åring som pensionär från Brandkåren.
Du hade kunnat jobba längre o få bättre pension?
– Absolut, men man ska inte hålla tillbaka de yngre. Pengar är inte allt i livet. Brandkårsjobbet har lärt mig att tänka annorlunda och värdesätta andra saker. Sedan är höfterna lite dåliga. Jag kan inte springa som jag gjorde förr ute i sandskogen, nu får jag gå istället.
– Men tre dagar i veckan brukar jag vara på stationens gym och tragga med personalen och hålla igång lite själv också.
Hur har det fungerat att kombinera elithandboll och brandkårsyrket?
– Jättebra. Jobbet har varit väldigt flexibelt och gått att anpassa. Första året i landslaget använde jag semestern till att jobba. Har man ett driv och en stöttande familj så är det mesta möjligt.
Hur har du personligen påverkats av allt du sett – för efter 35 år i den branschen kan jag tänka mig att det varit en del hemskheter…?
– Jag har sett hur fort livet kan förändras. från en dag till en annan,och jag har sett mycket otrevligheter. Det har inte roligt plocka upp människor som slängt sig framför tåg och jag har gråtit många gånger. Det gör en ödmjuk inför livet. Man tar ingenting för givet. Däri ligger det en utmaning att samtidigt vara väldigt strukturerad som tränare.
Hur är det att plötsligt inte ha något på schemat?
– Rätt tufft. Och samtidigt skönt. Tidigare har jag ju åkt någonstans varje dag. Nu ska man plötsligt bli hemma. Men jag får uppgifter av barnen som går ut på att passa ungar, hundar och annat.. Jag håller mig sysselsatt.
– Jag är en livsnjutare – så det är upp till mig själv att göra det som ger någonting tillbaka.
Hur tänker du framåt gällande pensionärslivet?
– Främst ser jag glädjen i allt i vardagen. Vi kan göra vad vi själva vill. Vi ser fram emot att resa mer. Under alla år har det bara skett en gång – när jag fick sparken av IFK Ystad. Då drog jag till Thailand…
 
LÄS MER: Basti Rasmussen - om sitt nya lugna liv
Publicerad av Christoffer Ekmark på Skånesport.se
<img width="685" height="457" src="https://www.skanesport.se/wp-content/uploads/2017/01/BB140910PA001-685x457.jpg" class="attachment-post-thumbnail size-post-thumbnail wp-post-image" alt="140910 Lugis tr?nare Basti Rasmussen skrattar under handbollsmatchen i Elitserien mellan Kristianstad och Lugi den 10 september 2014 i Kristianstad. Foto: Petter Arvidson / BILDBYR?N / kod PA / Cop 110" srcset="https://www.skanesport.se/wp-content/uploads/2017/01/BB140910PA001-685x457.jpg 685w, https://www.skanesport.se/wp-content/uploads/2017/01/BB140910PA001-300x200.jpg 300w, https://www.skanesport.se/wp-content/uploads/2017/01/BB140910PA001-1024x683.jpg 1024w, https://www.skanesport.se/wp-content/uploads/2017/01/BB140910PA001-287x191.jpg 287w" sizes="(max-width: 685px) 100vw, 685px" />

Efter ett helt liv i handbollshallar är det meningen att Basti Rasmussen nu ska ta sig an livet som pensionär.
– Det har varit en märklig omställning rent psykiskt efter 40 års elithandboll och att hela tiden vara på väg någonstans. Men det är samtidigt en frihet att inte vara uppbokad hela tiden – och att för en gångs skull få träffa frugan som man varit gift med i 40 år.
Efter att ha slutat spela handboll på aktiv nivå, bland annat som landslagsman och SM-guldmedaljör i Ystads IF, så blev Basti Rasmussen tränare 1990. Efter 26 år i den rollen lade den skånske handbollslegenden handbollssysslorna helt åt sidan efter säsongen 15/16. Pensionärslivet tog vid.
– Jag kände under det sista året i LUGI att jag inte hade det rätta drivet. Det kändes att jag kommit upp i ”gubbaåldern” och en del påpekade det ganska ofta, skämtsamt såklart. Under säsongen frågade jag mig själv om det var värt att köra fram och tillbaka till Lund hela tiden. Tomas Axnér var ju huvudtränare och hade en mycket tuffare attityd än mig och i ledarstaben fanns dessutom Joacim Ernstsson som också har en otrolig kompetens.
Men jag vet 30-åringar som är mer gubbe än dig!
– Är det så? Haha. Ja, men du vet. Jag håller mig ung i sinnet.

Publicerad 10 January 2017 12:00

Lokaltidningen Ystads nyhetsbrev

Anmäl dig till vårt nyhetsbrev och få de senaste nyheterna tisdag och fredag