Carina blev den trygga punkten i en okänd värld

YSTAD.

Under flyktingkrisen 2015 blev Carina Årman god man åt den ensamkommande pojken Abolfazl Soltani från Afghanistan. Nu har berättelsen om deras relation blivit en bok, som de båda hoppas kan hjälpa andra i deras situation.

När Lokaltidningen träffar Carina Årman och 18-årige Abolfazl Soltani möts vi på Österlens folkhögskola. Där går nu Abolfazl Soltani, som bor i Sjöbo, och läser in samhällsvetenskapligt gymnasieprogram.

– Jag vill läsa statsvetenskap efter gymnasiet, berättar han.

– Han har aldrig gått i skolan tidigare. Men på två år har han lärt sig svenska och han är en mönsterelev i skolan. Man blir så stolt, säger Carina Årman med ett leende.

Boken hon precis har skrivit, "En ensamkommande och jag", är en berättelse om en relation som vuxit från ett byråkratiskt åtagande till en vänskapsrelation som de båda hoppas kommer vara för alltid.

Allt började med att Carina Årman ville utmana sina fördomar och ta reda på mer om de ensamkommande barnen som tog sin flykt till Sverige.

– Jag hade mina fördomar, och jag ville inte ha dem. Jag såg de ensamkommande barnen som en grupp. Men under resans gång har jag lärt mig att vi alla är individer och personer. Det finns inget vi och dem. Och jag hoppas att om jag kan få den insikten, kan andra också få den, säger Carina Årman.

Under flyktingkrisen 2015 hoppade hon därför på en utbildning för at bli god man åt ensamkommande barn.

– Jag minns det första mötet. Jag var påläst och väldigt nervös. Jag visste ju inte vem som skulle komma in i rummet, berättar Carina Årman.

Även Abolfazl Soltani var nervös. Han hade precis flytt från Afghanistan till Sverige. Och han kände ingen.

– Carina var väldigt snäll. Jag fick veta vad en god man var för något. Men hon var annorlunda än andra gode män. Hon försökte hjälpa mig mer, säger Abolfazl Soltani.

– När vi avslutade mötet kändes det bra, säger Carina Årman.

– Jag sa att jag tyckte att han verkade snäll och en bra pojke. Då sken han upp, fortsätter hon.

Tillsammans med några vänner från Afghanistan bestämde sig Abolfazl Soltani för att fly. Att stanna i sitt hemland var för farligt. Han tillhör folkgruppen hazarer och han är inte muslim, något som utgör ett stort hot mot hans säkerhet.

Carina Årman vill inte att han ska tala om att det var därför han flydde. Hon ororar sig för hans säkerhet, även här i Sverige. Men Abolfazl Soltani vill berätta.

– Det är tabu att prata om det. Men det finns många som har flytt av samma anledning som jag. Jag vill prata om det, så att det kanske kan hjälpa andra, säger han.

Nu har han bott i Sverige i två år. Och i höstas fick han sitt uppehållstillstånd, strax innan 18-årsdagen.

– Det har varit en kapplöpning mot tiden. Och det har varit otroligt jobbigt för Abolfazl att vänta. Hade han inte fått besked om uppehållstillstånd innan 18-årsdagen hade han förmodligen åkt ut, säger Carina Årman.

För Abolfazl Soltani är det jobbigt att prata om flykten. Bakom sig lämnade han sin familj. Relationen till Carina Årman har växt och hon ser honom sin son.

– Jag har gjort mina åtaganden som god man. Men det finns en annan del av det också. Den medmänskliga biten. Jag hade inte bara kunnat vara god man. Jag kan inte hålla mig inom den ramen. Jag ser Abolfazl som min son. Hade han blivit utvisad hade det varit skitjobbigt, säger Carina Årman.

– Men samtidigt, vem är jag att tycka att det är jobbigt. Det är ju hans familj som har haft det jobbigast, fortsätter hon.

Att Abolfazl Soltani nu fått uppehållstillstånd möjliggör också för honom att i framtiden kunna träffa sin familj i Afghanistan igen. Något som har skapat ett lugn för honom.

I dag bor Abolfazl Soltani i Sjöbo. Och även om Sverige på många sätt är ett konstigt och annorlunda land för honom börjar han känna sig som hemma.

– Det känns bra att bo i Sverige. Men det är mycket som är annorlunda från mitt hemland. Det luktar inte så mycket här. Växterna doftar inte. I början trodde jag att det var konstgjorda växter, säger han och skrattar.

– Och så är det väldigt molnigt här. Och mycket regler. Det är mycket rakt fram, säger Abolfazl Soltani.

– Men när jag var i Tyskland under julen märkte jag att jag snart längtade hem, till Sverige.

– Du har inte varit och klippt dig, bryter Carina in och drar handen genom Abolfazls hår.

– Nä, jag har inte hunnit säger han, och ger henne en blick som man ger en förälder som tjatar.

– Det är otroligt att Abolfazl inte blivit knäckt av det han upplevt. Han är som vilken tonåring som helst, men har bara lite mer i sin ryggsäck än andra i hans ålder. Nu studerar han och han kommer att bli en stor tillgång för vårt land.

Nu är boken, som är baserad på dagboksanteckningar från tiden som god man, på väg till tryck. Carina Årman ger ut den själv.

– Boken ska ge information till folk som är i samma situation som vi. Och jag ska bli känd, säger Abolfazl Soltani och skrattar.

Publicerad 06 February 2018 05:00