Patrik rensar garn som trasslat in sig i historien

Av
Pauline Bengtsson

YSTAD. Han ser det vi inte ser. Dykaren Patrik Juhlin jobbar både på svenska och internationella vatten och i förra veckan prisades han för sina miljöinriktade insatser i Östersjön.
Tillsammans med filmaren och fotografen Joakim Odelberg tog Patrik Juhlin emot Sydkustens vattenvårdspris för sitt arbete med att röja upp under ytan.
– Jag är glad att det uppmärksammas. Min förhoppning är att jag och Joakim ska lyckas lyfta frågan om spökgarn så högt upp det går. Det är ett stort miljöproblem med alla nät och trål som som inte kan draggas upp, säger Patrik Juhlin.

Yrkesdykaren insåg för många år sedan vilket växande problem det var att gamla vrak drar till sig kringdrivande garn som lossnat från fiskebåtar.
– Jag ser dagligen torsk, sjöfåglar, tumlare och säl som fastnat i garnen och gått en plågsam död till mötes. Dessutom fungerar vraken som en slags barnkammare för många arter men näten förhindrar detta vilket försämrar betingelserna för liv i våra hav, berättar Patrik Juhlin.
Arbetet med att klippa loss och ta med sig garnen upp till ytan är en tidskrävande process. Och någon måste betala.
– Lyfter vi frågan så kommer vi förhoppningsvis ett steg närmare större insatser med att plocka upp allt garn som ligger kring vraken. Och de är många. Runt xx vrak ligger utanför vår svenska Östersjökust, berättar Patrik.

Men det finns också en spännande sida när det kommer till vraken på Östersjöns botten. Intresset är stort och Patrik åker ut med turister och berättar om vraken på 72 meters djup ur ett historiskt perspektiv.
Som yrkesdykare arbetar Patrik vanligtvis med uppdrag som bärgning och bogsering under havets yta. Även muddring och isbrytning hör till hans yrkesuppdrag.
Men som privat dykare är det vraken på Östersjöns botten som fascinerar.
– Egentligen är det hemskt att vi människor, mig själv inkluderad, är så intresserade av katastrofer., men det är ju historia som ligger där ute i våra hav, säger Patrik.
Och bara ett par mil ut i Östersjön vilar de. Vraken efter fartyg som blivit sänkta under första- och andra världskriget. Tre av fartygen på Östersjöns botten har en våldsammare historia än några av de andra.
Vraken efter kryssningsfartygen Steuben, Wilhelm Gustloff och Goya som sänktes av ryska ubåtar i Östersjön mellan januari och mars 1945, transporterade flyktingar från Tyskland via Polen.
– Kvinnor, barn och sårade soldater dog på havets botten. Man tror att det rör sig om cirka 20 000 människor totalt. Vraken ligger på internationellt vatten mellan Sverige och Polen och polackerna har utfärdat dykförbud.
Men trots detta så är vi några som har lyckats förhandla oss till dyk därute, berättar Patrik Juhlin.
Han bekriver den tunga känslan som infann sig när han kom ner till Steuben på 72 meters djup där 3 500 människor beräknas ha omkommit.
– Inredning, porslin, skor och skelettdelar. Mycket är kvar på botten i och kring vraket. Få känner till att så många människor dog där och då. De var ju tyskar och många kände ett förakt. Men det var ju kvinnor och barn till största delen, säger Patrik som tillsammans med turistbyrån i Ystad tagit fram en app som visar var vraken ligger i Östersjön.
Men det som engagerar honom mest just nu är spökgarnen.
– De måste upp. Vi kan inte ha garn som aldrig förstörs och som fiskar i evighet men all fångst dör.

Publicerad 04 June 2014 13:50