Foto. Privat
Foto. Privat
Dela
Tweet
Skriv ut
Skicka e-post

”I framtiden hoppas jag att alla glömt”


SKÅNE. Julia är åtta år. Han älskar att spela fotboll och drömmer om att bli polis eller spion. I mångt om mycket är Julia som vilket annat barn som helst, men han bär också på en hemlighet, en hemlighet som många vet, men som han helst vill att alla ska glömma. Hemligheten om att Julia egentligen är en flicka.

– I framtiden hoppas jag att alla som vet om min hemlighet har glömt och att jag då kan bestämma själv vem jag är. Jag vill inte att folk ska veta att jag inte är en pojke på riktigt, säger Julia när vi träffas hemma i den lilla skånska byn där han bor tillsammans med sin mamma och sina tre syskon.

Julia är nummer tre i barnaskaran, med en storebror, en storasyster och en lillebror. Ibland tycker han att det hade varit lättare att vara äldst.

– Då hade de andra inte vetat om min hemlighet. Då hade alla trott att jag är en kille på riktigt precis som min lillebror tror.

Att Julia är transsexuell har han vetat sedan tidig ålder. Långt innan han var gammal nog att sätta ord på det.

– Själv minns jag det från det att jag var fyra eller fem. Jag bara kände att jag var en pojke. Jag ville inte heta Julia utan Simon, berättar han.

På förskolan fick Julias mamma ständigt frågor om varför Julia såg ut och klädde sig som en pojke och på BVC fick hon höra att Julia gick igenom en fas som säkert skulle gå över.  

"Vissa barn vill vara katter och din dotter vill vara en pojke, inget konstig. Det försvinner ska du se." var en av många kommentarer hon möttes av. Men för Julias mamma stod det klart tidigt att det inte rörde sig om någon fas.

– Vi fick kontakt med en psykolog som jag tror förstod, men hon saknade  kunskap och erfarenhet om hur man hanterar barn med könsdysfori.

På dagis ville Julia aldrig klä sig som de andra flickorna och lyckan när han äntligen fick klippa av sig det långa håret var stor.

– Det var en dröm som blev sann. Han var helt lyrisk och så stolt hos frisören.

På dagis kände de flesta till att Julia fysiskt är flicka, men när han skulle börja skolan såg han sin chans att få börja om på nytt.  Han bytte namn och hoppades att hans hemlighet skulle förbli just hemlig. Så blev det tyvärr inte.

– Jag vill inte att folk ska veta. Men i skolan berättar de för alla. Vissa retas och säger att jag inte alls är en kille utan en tjej och folk säger fortfarande fel på hon och han. Ibland berättar de för andra som inte känner mig att jag egentligen är en tjej. Det gör mig ledsen, berättar Julia.

De senaste 20 åren har mycket förändrats för personer som väljer att leva öppet som transpersoner. Men trots HBTQ-certifieringar och stort fokus på genus i skolan är okunskapen fortfarande stor, menar Julias mamma.

– Jag har haft samtal med lärare, rektor, skolsköterska och kurator. Jag har lämnat broschyrer och informationsblad, men det känns som att ingen riktigt ser Julia och anpassar saker utifrån honom. Skolan skyller på att vi föräldrar inte är överens.  Att skolan ska finnas där för Julia är det ingen som tänker på. Ofta gömmer man sig bakom att han faktiskt är en ”tjej” när det uppstår situationer, säger Julias mamma, som sedan ett par veckor tillbaka driver bloggen Minsonjulia, som snabbt fått läsare över hela världen.

– Vi har fått ett otroligt gensvar, vilket är fantastiskt kul. Jag har velat blogga om vår situation länge och nu kände jag att det var dags, säger hon.

I bloggen skriver Julias mamma öppenhjärtligt om stjärnfamiljen, som varken följer normer eller ideal. Hon berättar om deras tillvaro i med- och motvind och om kampen för sonens rätt att vara sig själv.

– Jag kommer aldrig ge mig när det handlar om mina barns välbefinnande, säger hon.

Att hon själv blir anklagad för både det ena och det andra låter hon dock rinna av.

– De kan säga vad de vill om mig. Det rör mig inte i ryggen. Jag har fått höra att jag psykiskt misshandlar mitt barn och att jag försätter honom i ett utanförskap. Men jag vet att Julia inte har någon fas. Jag vet också att ingen känner Julia som jag gör och jag är stolt över att han har ett sådant mod att han vågar visa vem han är.

Följ Julia och hans mamma på minsonjulia.blogg.se.

 

 

 

Fotnot: Julia är Julias juridiska namn. Därför har vi valt att använda oss av det i artikeln och inte det namn som Julia själv valt att kalla sig.

 

 

 

 

 


Publicerad: 28. december 2016 05:00
¨

Prenumerera på vårt nyhetsbrev och få lokala nyheter
från Lokaltidningen Ystad

Startsidan just nu
Politiken
Mest lästa
Ekstra Bladet
Senaste nytt
Ekstra Bladet
Mest lästa