"Kunde vakna mitt i natten och fortsätta dricka"

Ingemar Karlsson fick hjälp på 30-årsjubilerande Nämndemansgården i Blentarp

Av
Felix Alnemark

Felix Alnemark

KRISTIANSTAD/BLENTARP. Han hade förlorat jobbet, förstört flera förhållanden och höll på att tappa kontakten med sina barn. Han var inte ens säker på om han ville leva längre. Men på Nämndemansgården som firar 30 år i år fick Ingemar Karlsson hjälp att sluta dricka.
Det är en solbränd och vältränad man med pigga ögon och aptit på livet som blickar ut mot horisonten från sin vindslägenhet vid Helge å i Kristianstad. Att det bara är några år sedan det var kompakt mörker i Ingemar Karlssons liv är svårt att tro.
– Jag var periodare. Men de sista åren innan jag fick hjälp var jag rätt utblottad. Jag levde till och med på ekonomiskt bistånd ett tag, säger han.
Han beskriver åren mellan 2009 och 2011 som den värsta tiden i sitt liv. Han kunde dricka dagar i sträck, ibland upp till en vecka.
– Jag kunde vakna mitt i natten och fortsätta dricka innan jag somnade igen.
För Ingemar var det inte en speciell händelse som utlöste missbruket. Korken åkte främst av för att bearbeta motgångar men också för att fira. Han hittade alltid anledningar till att ta fram alkoholen.
– Jag har alltid haft jobb och ansvar men när jag inte kan få stabilitet i livet så har det en jojoeffekt. Konsekvenser och känslor hinner ifatt dig.
Ingemar var föreståndare för en butik inom byggentreprenad men på grund av alkoholproblemen blev han utköpt.
– Jag har haft familj runt omkring mig men om jag inte hade haft det så var det inte långt borta att jag skulle få bo på gatan. Det var riktigt illa.
Han ville inte leva längre. Var enda dag i fem månaders tid innan han fick hjälp beskriver han som en förhandling med sig själv om han skulle kämpa vidare.
– Jag kände att det var bättre om jag hade dött och försvunnit från jordelivet.
Men tack vare en kontakt på kommunen fick han till slut hjälp på Nämndemansgården i Blentarp 2012.
– Jag hade inget jobb, var utförsäkrad och riktigt nere på botten. Men det är det bästa som har hänt mig.
Han gick en primärbehandling på en månad. I det ingår att gå igenom sin livshistoria, vad man använt i sitt missbruk och vad som hänt under resans gång.
– Det var första gången jag var ärlig mot mig själv fullt ut kring hur det sett ut med skilsmässa, jobb och alkohol.
Efter den behandlingen fortsatte han på Tranan i Arlöv för att bearbeta mycket av de känslomässiga bitarna kring varför han druckit. Han fick hjälp att arbeta med sin självkänsla och sin skam, skuld och ångest.
– Det förändrade synen på vem jag och vad jag klarar av och vad jag bör och inte bör som alkoholist. Problemet för mig är inte om det står alkohol på bordet utan hur jag funkar här inne, säger Ingemar.
Han lärde sig hantera livet – utan att ta till alkoholen.
– Jag ser livet och mig själv från en helt annan sida nu. Det har gett mig ett helt nytt liv och synsätt. Jag har en relation med mina barn som jag aldrig varit i närheten av.? Livet ser helt annorlunda ut nu.
En viktig nyckel till att Ingemar har kunnat gå vidare är att han fick chansen att jobba som fritidsledare.
– Jag var ärlig om vem jag var och var jag kom ifrån. Men rektorn ville mig ändå ge mig en chans. Jag mådde så förbaskat bra och kände att jag har någonting att ge.
Ingemar engagerar sig också i Anonyma alkoholister för att stötta andra som nyligen blivit nyktra. Han trivs också med att nyss ha blivit farfar.

Publicerad 16 June 2017 13:58

Lokaltidningen Ystads nyhetsbrev

Anmäl dig till vårt nyhetsbrev och få de senaste nyheterna tisdag och fredag